vardagsmat

Sommaren innan jag skulle börja 6:an fick jag chansen att låna hästen Mira till sommar-ridlägret på Nykyrka. Lite kliché att säga att jag föll för henne i första sekund, men det är faktiskt sant. Jag minns hur jag stod och grät sista dagen medans hon naffsade lite på mina fingrar innan hennes ägare skulle komma och hämta henne.

Senare när jag kom hem så berättade mamma att Mira var till salu, hon hade inte velat berätta det tidigare för att ägaren inte riktigt bestämt sig och mamma ville inte göra mig besviken om det faktiskt inte blev så sen.

Men mamma hade bestämt att vi skulle köpa henne.

Den 20 augusti åkte vi till ett ställe på landet för att hämta Mira, jag var överlycklig. Och är fortfarande.

Jag slutade rida för tre år sen men min lillasyster Karin har ridit Mira. Vi har haft så många underbara minnen tillsammans jag och Mira, sommrarna när vi galopperat genom skog och på sandstränder, badat i vättern och hoppat över sky-höga hinder. Frysit i stallet och hur hon värmde mitt hjärta när allt var tungt.

Mira har varit en del av min familj i 6 år och världens vackraste och underbaraste häst.

För två veckor sen var vi tvugna att ta bort mira pga att hon hade obotliga problem i benen. Men hon kommer alltid finnas i våra minnen. r.i.p Mira.